EST Stureplan.

Med bara nån timme kvar till invigningsfesten och en helt ny studio som vi (mestadels Isak) satt ihop på 3 dagar finns det alla anledning att se fram emot kvällen. En ny studio står klar på Grev Turegatan 7 i Stockholm. Dörrarna öppnar officiellt på måndag. Peppen når bibliska proportioner. Tack till de underbara människorna på Wiley and Partners som öppnat sin famn för oss. Om de kommer behöva ångra denna gästfria gest står skrivet i stjärnorna endast... Men ikväll ska vi fan festa som om det vore 1999! C-ya!

Hail Satan!

Som inbitna gamla dödsmetallare och pseudo-satanister har jag och Albin här bestämt oss för att rabattera motiv innehållande "666". Små enkla designer med den ljuva siffer-kombinationen kommar utföras till det symboliska priset av 666 riksdaler. Pärleporten har aldrig varit mer avlägsen (ledsen John)....

Wave of mutilation.

I övermorgon startar vi en ny tideräkning. Kristi födelse är inte längre en fixpunkt... Det kommer heta år 20 före eller efter apokalypsen. Jag är peppad likt en finnig tonåring inför sexualdebuten, och samtidigt livrädd. Ganska upphetsande känsla... Livet kommer aldrig bli sig likt igen, så mycket står klart. Men på min stolhets och heders altare lämnas större offer än så... Till tonerna av The Pixies. Kom kom viskar sirenen i den drunknande sjömannens öra.

Lugnet före stormen.

Perioder av låg aktivitet brukar föregå perioder av desto högre aktivitet på studion. Nu är det många bollar i luften: Erik jobbar hos John Green på Pärleporten i Uppsala under den kommande veckan, vi håller på att rekrytera nytt folk till studion och på torsdag är den stora invigningsfesten av East Street Tattoo Stureplan. Jag bävar inför vad som komma skall och stålsätter mig. Se till att gå med i vår Facebookgrupp för att bli inbjudna till festen. Det kommer bli kul. Det kommer bli spännande. Det kommer bli galet.

Direktör Lagergren

...Jaha.. så då var det dags att skriva några rader om den människa som faktiskt styr studion nu.
Jag kommer att ge er en berättelse från min synvinkel från då jag började på studion. då East Street innehöll tatuerade som är väldigt respekterade i och utanför branschen. Jag kom från Luleå och var en naiv och berusnings-stinn liten tös som började brinna för tatueringar. Jeppe.... Han var den sista av dessa hårdbarkade, trångsynta, as-braiga, tatuerare som jobbade på studion, att acceptera och uppskatta min närvaro. Idag är han min bror. Han besitter ett högmod och samtidigt en extrem lojalitet som jag aldrig kan sluta beundra honom för. han är våran chef och han knyter ihop säcken med en brillians som är helt egen och enastående. Han är vårt allt! Han är vår bästa vän, vår chef, vår vägledare och vår "rygg-mot-rygg" när livet inte är som vi förväntat oss.
Han älskar oss och allt det vi väljer att göra.
För lite mer än ett år sen såg saker å ting inte så ljust ut för vår studio. Vi var inne i en liten formsvacka (som jag vill kalla det i efterhand). Vi hade precis fått ett nytt guldkorn på studion Erik Lööf. Peppen började komma tillbaka och vi hade en god plan över kommande halvår.
 Jag kommer aldrig glömma denna vårdag då Jeppe efter ett läkarbesök kom tillbaka till studion och berättade att han hade Leukemi. Allas... å då menar jag verkligen ALLAS luft gick ur oss. Jeppe kan väl inte bli sjuk? han är inte den som blir det! Han är helt enkelt den typen.. ingen syltrygg. som han själv skulle kalla det. Sorgen var så stor och påtryckande. Hur tar man in denna information? Hur hanterar man att en människa som man respekterar och älskar har en dödlig sjukdom. Det har jag ännu inte svar på! Det jag dock vet är att Jeppe är en överlevare. Han lovade mig på en gång att han skulle bli frisk och komma tillbaka med bravur. Vilket han gjorde!!!
Nu är han här! Han lever!
Han sprider lycka och framför allt: Hans skärseld brinner för oss och för East Street Tattoo. Han har tagit oss upp från vår hårdaste tid och nu är vi tillbaka! Akta er!!
Jeppe!!! Du är en fantastisk människa och jag beundrar dig och älskar dig för allt du är och för att du trott på mig och gett mig chansen att bli en av er.

Jag lyfter på hatten för Storebror EST!!

//Ida-maria
 

Politiskt engagemang

...har väl aldrig riktigt varit en stor grej runt omkring mig de senaste åren. Som uppvuxen under 70- och tidigt 80-tal har jag fyllt min kvot av att sitta på skäggiga mäns axlar i diverse demonstrationer och parader. Så döm om min förvåning när plötsligt 2 av studions tatuerare ville få ledigt onsdag eftermiddag för att protestera emot Sverigedemokraternas torgmöte. Och jag har väl skam till sägandes blivit en girig gubbjävel för det det första jag tänkte på var besväret att boka om kunderna samt det ekonomiska bortfallet. Men ju mer tanken smälte in desto mer fick jag en varm känsla i hjärtat. Är glad och stolt över att mina små ungtuppar visar ett sånt brinnande hat emot orättvisor som jag själv gjorde när jag var yngre. Jag hatar politik och jag hatar politiker. Jag hatar poliser och jag hatar förbud. Men jag hatar ingenting mer än översittare och folk som tror att man kan dela in jordens folk i små, små grupper och att vissa av dessa skulle vara bättre än andra. Så, hatten av till er!

Se upp!

Hade i måndags ett nytt möte med de goda människorna på Wiley and partners. För dem det passerat obemärkt planerar vi nu att under oktober månad sätta upp en temporär studio i deras lokaler på Grev Turegatan 7. Alla är hjärtligt välkomna att komma och gadda sig, gamla stammisar som nya kunder. Spännande... Samarbetet är väl inte helt friktionsfritt dock. Men jag räknar med att allt kommer lösa sig?

Our fearless leader

Man kan inte beskriva East Street Tattoo, oss som jobbar där eller vårt hantverk utan att det leder oss in på Isak. Studions grundare, en otroligt skicklig tatuerare, livsnjutare, mentor och inspiratör till många av oss, visionär, entreprenör, drömmare... Listan blir alldeles för lång.
Denna gigant grundade studion 1993 och har jobbat där och drivit den fram tills i våras då jag tog över stafett-pinnen som ny chef. Han har haft mig, och många andra av studions tatuerare genom tiderna, som lärling. Genom åren har han varit min chef, inspiratör, bollplank, nära vän och kollega. En konstnär ut i fingerspetsarna.
Nu för tiden ges Isak dock möjligheten att blicka ut i fjärran mer än tidigare och hör gärna av sig alldeles för tidigt om morgonen och vill diskutera vilda planer och mer eller mindre genomförbara projekt. Även familjen får nog lite mer av Isak nu än förr om åren och det unnar jag dem hjärtligt. Utan Isak hade East Street givetvis inte funnits, men jag undrar om det inte är lika sant att säga tvärtom?

Här är han nu i alla fall mina damer och herrar- var så god och njut!

Vad vore väl en bal på slottet?

Fredagsnatt...
Någor friskare, men här sitter jag...
Hörde att Gavasch och The Missus har haft en jävligt nice dag på Grönan, kul för dom.
Åh här sitter jag.
Längre bort längst med vattnet så står E.S.T's egen Lilla Prins och lirar plattor på Trädgårdens egen Extravaganza kväll, det är säkert massor av naket vid den här tidpunkten....
Åh här sitter jag.
Vad vore väl en bal på slottet?
Kanske långtråkig...dötrist...och alldeles, alldeles underbar...?

Men säg då!?

//Lillefot

Sjuk(t) inlägg

Jag har varit sängliggandes sjuk sedan i söndags och börjar på riktigt bli orolig över att jag kommer att få liggsår, bli fet av allt godis och få fyrkantiga ögon utav allt tv och filmtittande. Öfft...
Internet känns som om det tagit slut efter att jag kollat facebook, kissies blogg, facebook, youtube och kissies blogg igen, det finns helt enkelt ingenting mer - det är slut.
Jag börjar fundera på livet och dess stora frågor; Varför försvinner det alltid en strumpa när man tvättar? Where the fuck does it go?!
Det är inge kul att vara sjuk, jag känner mig äcklig, smutsig, skinkig och liten.
Det enda positiva med att vara sjuk är att man får bli ompysslad trots att man är ett litet svin.
Det tycker jag är nice.

Krax! // Lillefot

Presto!

Trollade upp en liten kanin på fröken Johanna Dahlin innan vansinnet rullade igång i lördags.

Saturday night holocaust

Ibland när pressen blir stor och jag måste koppla bort några timmar från jobb, stress och allvaret klär jag mig i hatt, automatvapen och en snygg kavaj och blir Havoc-mannen. Lördag var just en sån kväll. Vi (jag, the missus och Zeke Tastas) började kvällen på Riche med några snabba drinkar. Snabbt växte hornen ut och innan jag hunnit säga "minneslucka" hade jag tydligen ingått en pakt med Zeke att tillfälligtvis bedriva tatuerings-aktivitet på Wiley and partners under oktober månad(!). Stay tuned- nu jävlar blir det spännande!

Havoc was the theme, Saturday was the night.

Lördagen vigdes åt att se vem som kunde bli personifierad havoc.

Vi fick endast 3 bilder den kvällen, de beskriver dock kvällen ganska bra. 

Dimmigt, suddigt, glädje, vapen och kärlek.

Söndagen däremot vidges däremot åt att prata så lite som möjligt, röra sig så lite som möjligt, 

och sova så mycket som möjligt. Pizza och film var temat för söndagen.

Tack för en fabulous fest!

Öfft...

Jag har suttit framför datorn och försökt blogga i ungefär två timmar, men det är tomt i skallen jag kommer inte på ett skit att skriva, så jag slänger upp lite bilder istället.
Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord, så varseguuud!

Bilden visar hur E.S.T gör det när man vänder plattor

När ord inte längre räcker till är den här bra att ha nära till hands

Later skater! / Lillefot

IT'S ESTS, BITCH!

Jag och min sidekick Liina Lillefot Löwy köttade in en tribute till mitt ESTS på Inkbash med hjälp av handtatueringsmästaren Jeppe. Känner mig stolt att representa ett sådant mighty fine Tattoo Supply. 

It's ESTS, bitch!

/Mamma Supply

Everybody knows that you're insane.

Näste man till skampålen är Albin!
Denna herre är, förutom en grym tatuerare givetvis, en mycket mångfacetterad figur. Vid första anblicken luras man att tro att han är en gentleman: stilig, vältalig, artig och med ett robust handslag. Inget kunde vara mer fel...
Bakom den välpolerade ytan och den väna blicken döljer sig en personlighet som närmast kan liknas vid ett svart hål- karl'n saknar helt farstu!! Ingen levererar förolämpningar och kränkningar med sån pricksäkerhet som Albin. Ingen passerar utan smädelser eller anmärkningar. Detta, i kombination med hans otroligt svarta humor och en musiksmak som jag rankar nästan lika smakfull som min egen samt en stor aptit på livets goda, gör honom till ett fantastiskt sällskap! För masochister...
Till hans övriga märkliga sammansättning får man inte glömma att han är en tillgiven make och en tålmodig och kärleksfull familjefar. How about that?!
Mycket kan sägas om Albin och jag tror jag fått med en hel del. Men han måste upplevas.

Slutbetyg för vårterminen:
Karaktär/ personlighet: 5
Hantverksskicklighet: 4+
Ekonomi: 1
Uppförande: underkänd

Hemslöjd

Som tidigare antytts är Liina "Lillefot" Löwy en helt överjävlig lite hemmaslöjdare- kolla bara väggbonaden hon broderade till min födelsedag! Det slår "egen härd är guld värd" och sån där präktig skit, no?

Dålig aktivitet på bloggen...

Att det inte hänt så mycket på bloggen under veckan får väl skyllas på att vi allihop behövde återhämta oss lite efter (det hårda arbetet på) mässan i helgen. Vissa av oss flyttar under veckan etc etc. Eller så är det bara lite brist på inspiration...?
Nu är allt tillbaks till "business as usual". Erik har gaddat sig ännu mer i ansiktet, Liina kraxar, Albin och Ida kivas som små barn och mitt i allt kaos står jag själv och bara ler. Fina jävla människor omkring mig.
Hösten är den mest inspirerande tiden på hela året, ser fram emot att bara låsa dörrarna och måla och gadda och ha det fint med hela EST/ESTS-familjen.

Good times!