Överraskningsmomentet

Eftersom jag fick en no-show idag och inte hade mycket sysselsätta mig med så överraskade jag Olle med att låta honom tatuera mig. Jag minns, avlägset, hur nervös jag var när jag gjorde min första tatuering (på mig själv). Och jag minns att Isak bara sade helt odramatiskt att: nu är det dags. Så jag gjorde likadant. Jag bad Olle sätta upp en station åt mig. Sedan deklarerade jag att det var han som skulle tatuera mig och att gå nu och rita en nyckel!
Jag vågar nog säga att han var rätt nervös! Men han skötte sig oklanderligt.